Vilken känsla

I går kändes det helt otroligt, vilken känsla. Första turen på Botniabanan, i styrhytten tillsammans med Åsa Torstensson. Föraren gör en inbromsning så att vi ska få en bild när vi passerar min ägor och på mark jag sålt till Botniabanan.

- Du fick väl bra betalt, var det några resenärerna som skämtade.

För mig var det oväsentligt i den stunden, de var känslan att åka över min egen mark, efter att ha jobbat för att Botniabanan ska bli verklighet i nästan 15 år. Nu finns järnvägen där och trots att jag varit högst delaktig i planeringen, följt bygget, åkt på spåret och sett virkestågen, så känns det overkligt.

Nu dröjer det visserligen två år till innan hela Botniabanan kan invigas, men gårdagen är ett ögonblick jag aldrig glömmer. Det kändes naturligtvis speciellt kul att ha infrastrukturministern på plats och att en centerpartist hade huvudrollen. Hon tillsammans med statssekreteraren Leif Zetterberg gör ett mycket bra jobb som väcker respekt i alla led.

Om några veckor startar byggandet av resecentrum som måste stå klart den 21 augusti 2010 då det är dags för den riktiga invigningen. En intressant sak i det sammanhanget är att staten gått med på kommunernas önskan att ändra villkoren i huvudavtalet. Den förra regeringen krävde att det skulle vara kommunerna som bygger, äger och driver rececentrum. Alliansregeringen anser att det mycket väl kan vara en privat entreprenör som har den uppgiften och det är glädjande för våra kommuner.