Ungdomsdebatt

I går var det dags för våra två kommunala gymnasieskolor, Nola och Park att ha sin politikerdebatt inför dagens skolval. Sexhundra gymnasieelever, varav drygt hälften också har rösträtt i valet på söndag. Det två intressanta timmar med ett trevligt upplägg där eleverna bland annat kunde ställa frågor via sms.

Representanter för partierna var politiskt engagerade ungdomar, förutom när det gäller två partier, sossarna och pensionärspartiet. Att pensionärerna kanske har svårt att hitta någon yngre till ett sånt här tillfälle kan jag förstå, men att sossarna inte klarar det är intressant. När vi hade duell mott sossarna på torget valde deras främste företrädare att stå publiken, men i gymnasiedebatten fanns det tydligen ingen yngre.

Nu tycker jag i och för sig inte att det gjorde så mycket, det var ändå ungdomarna som lyste klart och satte färg på det hela. Allianspartierna med Emil Källström från centerpartiet lyckades på ett mycket bra sätt visa på skillnaderna mellan alternativen och beskriva framtidens politik, det var mer än de rödgröna klarade av.

Valblogg

I måndags startade ÖA:s valblogg där tanken är att partierna skall föra en aktiv debatt fram till valet. Eftersom jag bloggare sedan tidigare så tycker jag att det är ett bra initiativ, men hade helst sett ÖA följt Västerbottenskurirens exempel. VK har ett antal politikerbloggar som är länkade direkt till deras sida, det är bra för d å kan väljarna gå in och läsa de bloggar de är intresserade av och alla är samlade på ett och samma ställe.

När det gäller valbloggen så är det svårt att veta om det bara är vi trogna valarbetare som är inne och läser. Sedan är frågan vilken vägledning valbloggen är för väljarna. När jag tex. ställer frågor om Sekab till sossarnas ideologiske gudfader, Leif Lindblom och han svarar med att skriva om Vattenfall torde värdet vara ringa. Jag kan i och för sig förstå att han inte vill ta den diskussionen, men då kanske det hade varit bättre att han inte skrivit något alls. Å andra sidan så säger ett "Goddag yxskaft" också någonting.

Landstingsmat

Det är så typiskt sossestyrda Örnsköldsvik. När det visar sig att sossarna i det misskötta landstinget inte ens lyckas hålla ordning på maten, då rycker sossarna i Örnsköldsvik in. Nu skall kommunen börja leverera mat till sjukhuset. Ingen verkar ha tänkt tanken att maten lika gärna skulle kunna levereras av något lokalt företag. De prövar inte ens möjligheten, de verkar tro att det bara är det offentliga som kan leverera mat till sjukhuset.

Jag tycker självklart att de skulle gått ut och ställt frågan för att se om någon är intressererad. Sedan skall naturligtvis kvalité och pris och andra parametrar finnas med i det slutliga valet. Visar det sig då att kommunen i den utvärderingen kommer bäst ut tycker jag att det är ok, men att inte ens ställa frågan är för dåligt.

Det finns också en överenskommelse mellan kommunstyrelsens ordförande och Företagarna om att kommunen inte ska konkurrera med affärsdrivande verksamhet. Nu gör kommunen ändå tvärtom, det bidrar inte till att vi klättrar i ligan om ett bra företagsklimat.

Positivt gensvar

I dag fortsätter jag och Emil vår traktorburna valturné, i eftermiddag är det Sidensjö som gäller. Det är otroligt kul att vara ute vara ute och träffa alla positiva människor, vi har fått ett fantastiskt bra gensvar. Folk vill diskutera, få svar på frågor i en utsträckning som vi inte riktigt hade förväntat oss. Sedan har det naturligtvis spelat in att vi haft bra väder. Det hade inte varit lika roligt att köra traktor flera timmar i hällande regn. Nu kör vi hårt ända fram till söndag.

Valdebatt

En timmes valdebatt mitt på torget under lunchtid, lockar det väljare? Ja måste svaret bli, om det beror på två helsidesannonser i ÖA eller debattdeltagarna låter jag vara osagt. En sak är säker, många tillhörde den trogna valarbetarkåren från alla partier men det fanns också en del andra. Det spelar mindre roll, det var riktigt roligt att ta debatten.

Emil Källström och jag var riktigt nöjda när vi summerade över en bit mat innan vi fortsate till Husum på vår valturne. Vi fick diskutera landsbygdsfrågor och skolnedläggningar som sossar genomfört. Det misskötta landstinget och dess avsaknad av personalpolitik och naturligtvis Sekab. Lite intressant var kommentaren från sossen Glenn Nordlund om att jag kunde så mycket om Sekab samtidigt som jag inte är nöjd med informationen. Kanske beror det på att jag försökt sätta mig in i "affären" och varit väldigt frågvis. Det är mer än jag kan säga om Glenn Nordlund, där har det oftast varit tyst.

Den vanligaste kommentaren eller snarare frågan efter var om jag visste varför Elvy Söderström inte tog debatten i stället för Glenn. Hon brukar ju vilja synas i alla sammanhang. Jag måste erkänna att jag inte har en aning, men det hade naturligtvis varit ännu roligare att ta debatten mot henne om hennes affärer i Sekab.

Tystnadens strategi

Valdagen närmar sig och fortfarande inga svar på frågorna kring Sekab. Det är lätt att misstänka att sossarna bestämt sig för att försöka tiga i hjäl debatten. Ordförande i Övik energi, Per Häggmark (s) verkar ha gått under jorden. Därför ska det bli oerhört intressant med morgondagens debatt på torget som ÖA ordnar. Där förväntar jag mig ett svar. Det känns också riktigt roligt att Emil Källström får tillfälle att ta en offentlig debatt med sossarnas riksdagskandidat, Cristina Karlsson. Hon har ju inte synt och hörts så mycket i mediadebatten.

Bra jobbat, Maud

Det är inte så vanligt att jag recenserar min syster, men i dag tänker jag faktiskt göra det. Jag tycker att hon klarade gårdagskvällens utfrågning på ett övertygande sätt. Precis som flera andra skribenter konstaterade jag hon var lugn och trygg, en bra egenskap om man ska framträda i tv. Att hon sedan fick frågor som är typiska centerfrågor och visar på skiljelinjen mellen oss och andra gjorde inte saken sämre. Tydliga svar om maten, energin och företagandet. Mest nöjd är jag ändå över svaret att hon inte tänker regera med någon kommunist. Jag tycker att Lars Oly kommer alldeles för lätt undan sitt förflutna i mediadiskussionen.

En annan reflektion är att programledaren Anna Hedemo kändes mycket mer påstridig än normalt, medan Lars Knutssons framtoning var motsatsen, om det berodde på att det var en kvinna som intervjuades eller dagsformen vet jag inte. Lite förvånad är jag också över att de körde fast i detaljfrågor i stället för att gå vidare till nästa ämne. Det måste ju finnas hur mycket som helst att fråga om.