Landsbygdens frågor

I gårdagens ÖA aställer intresseföreningen i Trehörningsjö ett antal högst berättigade frågor som lika gärn kunde ställts av ett antal andra verksamma utvecklingsgrupper runt om i kommunen. Även om frågorna är riktade till alla partier går det inte att komma ifrån att udden är riktad mot sossarna som styr vår kommun.



Skolan fortsatta existens i Trehörningsjö tas upp som första punkt. Jag har träffat det nybildade kommunbygderådet vid två tillfällen de senaste månaderna och de tar också upp nedläggningen av skolorna. De tycker att de skall få använda sin kraft och energi på annat än att hela tiden försöka rädda skolor från nedläggning. Jag håller med, slå fast att skolorna skall vara kvar. Fakta är att Centerpartiet varit emot i stort sett alla nedläggningsförslag kommit från sossarna under den senaste valperioden.



Tillgång tiil vård är en annan fråga som de tycker är viktig. Förutsättningarna för att kunna erbjuda det är att landstinget har ordning på ekonomin och det är det minsta man säga om landstinget i Västernorrland. Sossarna har efter långvarigt styrande lyckats missköta ekonomin så till den milda grad att de diskvalfiserat sig för att bli återvalda.



Vägarna är ett annat kärt ämne. Där känns det bra att konstatera Alliansregeringen höjt anslagen till enskilda vägar till en nivå som sosseregeringar aldrig varit i närheten av. Däremot fick regeringen ta över ett underskott på 100 miljarder på sådana infrastrukturinvesteringar som förra regeringen satt i gång, men inte hade några pengar för att genomföra. Förmodligen i ivern att få sitta kvar vid makten senaste valet. Här i Örnsköldsvik nöjde sossarna sig med att hota att lämna tillbaka skötseln på ett antal enskilda vägar.



Sammanfattningsvis slår intresseföreningen i Trehörningsjö fast att "nonchalansen från de styrande mot hela denna bygd är total". Jag är beredd att hålla med.