Gott Nytt År

En fantastisk julhelg med riktigt vinterväder, firande med släkt och vänner och för mycket god mat är över. Nu skall året avslutas och det är dags att summera året som gått och här kommer några händelser som fastnat i mitt minne.

Årets händelse - Jag blev farfar

Årets tystnad - kommunsossarnas tystnad när deras partikompisar i landstinget tog bort 300 arbetstillfällen på sjukhuset

Årets kovändning - när sossarna tog tillbaka sitt eget förslag på skattehöjning då Alliansregeringen höjde bidragen till kommunerna

Årets citat - "En ny regering skall lösa Sekabaffären" sossarnas politiske gudfader, Leif Lindholm, i en fullmäktigedebatt om Sekab

Årets försvarstal - Jan Olof Häggström, ordförande i humanistiska nämnden försöker försvara satsningarna i Sekab trots sina högst begränssade kunskaper i frågan

Årets framgång - Det blir en E4-tunnel genom Åsberget efter att jag lyckats övertala sossarna att verkligen pröv regeringens förslag om medfinansiering

Listan skulle naturligtvis göras mycket längre, men det här var vad jag kom på i all hast.

Gott Nytt År

Ny granskning

I dag har allianspartierna i Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteå lämnat in en skrivelse till respektive moderbolag där vi kräver förnyad granskning av affärerna kring Sekab. Jag har på den här sidan och i media uttryckt mitt missnöje över den tidigare granskning som Sweco genomförde. Ett av svaren på den kritiken kom från konsulten som gjorde jobbet. "Man får vad man betalar för". Underförstått, hade vi betalat mer skulle han ha gjort ett bättre jobb. Det är så jag tar mig för pannan. Att bara tänka så är anmärkningsvärt, att sedan säga det inför alla som beställt utredningen är korkat.

Den här gången har vi preciserat frågorna för att det inte skall råda några tvivel på vad vi vill veta. Vi vill veta hur mycket konsulten som hade i uppdrag att sälja Sekab kostat. Vad har pengarna i Afrika andvänts till? Var det lagligt att inte låta kommunfullmäktige i Örnsköldsvik ta ställning till nya pengar till Sekab 2007? Det är bara några exempel på frågor som vi vill ha svar på.

Jag tycker också att det är viktigt för skattebetalarna att få klart för sig hur satsningarna gjorts, vad vi fått för pengarna och vilka som har ansvar för miljonrullningen. Allra helst när vi samtidigt diskuterar nedläggningar av skolor, stängning av simhallar och släckta gatlysen.

Nu hoppas jag att de som har ansvaret också är beredda att låta utreda sanningen, allt annat vore mycket anmärkningsvärt. Hur ska de då kunna se väljarna i ögonen vid nästa val?

Störda sossar

Sällan har väl stämningen varit så irriterad som efter måndagens kommunfullmäktige. Flera av mina centerpartistiska företrädare har mötts av sura miner och diskussioner där våra ställnings taganden ifrågasatts. En intressant iakttagelse är att även en del tjänstemän uppträder på samma sätt. För mig är det helt oacceptabelt att tjänstemän som skall serva hela politiken och uppträda politiskt neutralt inte klarar att uppträda professionellt

Varför bli upprörd över att vi i alliansen anser att barnperspektivet skall finnas med när majoriteten tänker lägga ner skolor?

Är det mycket att irriteras över att vi vill veta hur 2,5 milj. skall användas när sossarna föreslår tillfälliga jobb för ungdomar?

Eller är det kanske så att fullmäktigedebatterna kring miljonrullningen i Sekab blir för jobbiga nu när vi närmar oss valet. Det kan väl knappast komma som någon överraskning att ansvariga ställs till svars för det som måste betraktas som en av de största kommunala skandalerna som jag kan komma på. Jag förstår att det finns en stor frustration bland medlemmarna i socialdemokratiska partiet som inte varit inblandad i affärerna, och de är ju de flesta. Det är väl det trycket sosseledningen känner av och har svårt att hantera.

Lösningen på finanskrisen

Jag brukar i vanliga fall använda min blogg för personliga reflektioner, men när jag fick följande historia från Tage Gripenstam i Södertälje kan jag inte undanhålla er lösningen på varför det blev finanskris.

Den rika turisten klev in på ett hotell i en liten by. Hon lägger 1000 kronor i receptionen och går för att ta en titt på rummen. Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen till slaktaren och betalar sin skuld. Slaktaren går med pengarna till bonden och betalar sin skuld. Bonden tar sedeln till bensinmacken och betalar för bränslet han har tankat på kredit.

Mackägaren går till byhoran och betalar sin skuld på 1000 kronor. Byhoran går till hotellet och betalar sin skuld med tusenlappen. Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken. Turisten kommer tillbaka till receptionen. Hon gillade inget av rummen och tar tillbaka sina 1000 kronor.

Ingen har alltså tjänat ett enda öre. Men hela byn är skuldfri och alla ser framtiden an med tillförsikt.

Köpenhamn

Klimatkonferensen i Köpenhamn är inne i slutskedet och vi är nog många som håller tummarna för att det ska bli ett bra avtal. Om jag utgår från den mediala rapporteringen så verkar alla vara överens om att klimatomställningen är nödvändig, däremot finns olika uppfattningar om vägen dit och hur fort det skall gå.

Min reflektion kring rapporteringen från Köpenhamn är att det nästan är så att demonstranterna som finns på plats får större nyhetsutrymme än själva förhandlingarna. Senast i dag hörde jag att ett stort antal demonstranter försökt storma sig in i konferenslokalerna för att, som de sa, ordna en folkets klimatkonferens. De tycker att de som representerar världens länder saknar legitimitet. Jag blir bekymrad om det är deras syn på demokratin och det är de som ska ta nästa generation ini framtiden.

Nu har det vänt

En av många fördelar i min roll som kommunalråd är att jag träffar och får lyssna på många intressanta personer. Den senaste i raden är Volvochefen Leif Johansson som berättade om teknikdelegationen och dess arbete. Huvuduppgiften är att få fler ungdomar intresserade av teknik och tekniska utbildningar.

Han började dock med att ge sin bild av det ekonomiska läget i stort och Volvos läge just nu. Det var han som konstaterade att tidigare frågetecknen om att det har vänt uppåt nu kan tas bort, i vart fall för deras del. Alla kanske inte vet det, men Volvo är faktiskt Sveriges största privata arbetsgivare med 25 000 anställda trots att de inte tillverkar några bilar.

När de tappade 65% av sin försäljning på sex månader så förstår var och en att ordet kris verkligen var befogat. Han gjorde jämförelsen med Suezkrisen som enligt honom var den kris som drabbat hårdast före "finanskrisen". Den var ändå bara hälften så stor som "finanskrisen". Samtidigt som Asien inte haft någon kris. Budskapet var ändå positivt, nu är vi på väg uppåt. Ett tydligt tecken är att det säljs fler bussar.

När han kom in på teknikdelegationens arbete var det några saker som jag fastnade för. Han menade att ett problem i Sverige jämfört med övriga Europa är att det är mer vattentäta skott mellan skola och näringsliv. Det är hans bild utifrån att han träffar ledningar för Volvos 100 fabriker runt om i världen. Han jämförde också nystartandet av företag i norra Italien med Sverige och det visar sig att de har tio gånger fler som startar där. Hans slutliga råd till oss kommun och landstingspolitiker var att satsa på samarbete skola och näringsliv, inte vänta på någon storskalig lösning på detta utan våga experimentera lokalt.

Arnässkolan

Om lite drygt en vecka kommer sossarna i kommunfullmäktige besluta att lägga ner Arnässkolan. Barn/utbildningsnämndens ordförande, Birgit Olsson Johansson säger att det handlar om politiskt mod. Det tycker inte föräldragruppen på skolan, de tycker att politiskt mod handlar om att lyssna på de som berörs och efter det ta ställning.

I det här fallet har det varit precis tvärt om. Redan när sossarna lade sin budget i juni hade de bestämt att ett antal skolor skulle läggas ner, vilka skulle berörda få veta senare. Någon dialog med föräldrar, elever och personal har inte förts utan beslutet klubbades igenom på arbetarkommunens interna möte. Sedan är det mer en formalitet att barn/utbildningsnämnden, kommunstyrelsens arbetsutskott, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige haft eller har frågan på sina dagordningar.

Det är så det fungerar i Örnsköldsvik, sossarna har egen majoritet sedan länge och är vana att göra som de vill. Därför blir det inte heller någon dialog, har de bestämt en sak så kör de den. Därför har jag inte heller någon förhoppning att majoriteten tar sitt förnuft till fånga och ändrar sig.

Jag tycker det är synd med tanke på det engagemang som föräldragruppen i Arnäs visar. Jag delar helt deras uppfattning, låt Arnässkolan vara kvar. Det är ett rimligt krav och jag är övertygad om att kommunen inte kommer att spara en enda krona på flytten till Högland. Det är inte en ny skola föräldrarna kräver utan bara att den kulturminnesskyddade skolan skall få vara kvar.

Företagsbesök

En dag om året ordnar kommunens tillväxtavdelning företagsbesök för kommunstyrelsen och ledande tjänstemän. Själv försöker jag hinna med ett par besök i månaden, det är en av förmånerna jag har som kommunalråd. Den här gemensamma dagen hade jag sällskap av mark/fastighetschef, Arne Sandström till Trehörningsjö och Hemling.

Första besöket var ALAB i Trehörningsjö som tillverkar dörr och fönsterpartier i aluminium och stål. Ett framgångsrikt företag vars ägare finns i Hälsingborg och som sysselsätter 50 personer i Trehörningsjö. Var och en förstår företagets betydelse för Trehörningsjö med tanke på att det bor ca 500 personer i den före detta kommunen. Hos ALAB är det först de senaste månaderna de märkt av lågkonjuktur och finanskris, men inte mer än tidigare lågkonjunktur. Nu ligger deras bransch senare i konjunkturcykeln så de är väl medvetna om att det kommer ett tuffare år 2010, men inte värre än tidigare lågkonjunktur.

När vi frågade vad kommunen kan göra för företaget så var svaret glasklart, lägg inte ner skolan i Trehörningsjö. Skolans betydelse för bygden är så viktig att det också avgör framtiden för företaget i Trehörningsjö.

Samma budskap möttes vi av när vi fortsatte till Hemling och familjen Jonsson som driver bensinmacken och taxirörelse. De har under hösten med hjälp av kommun och länsstyrelse investerat stora pengar i nya bensinpumpar och kontokortspelare när Uno-X drog sig ur. Vi hann också med ett kort besök hos de nya ägarna till affären i Hemling. Också där kom frågan om skolans överlevnad upp som en viktig del för Hemling med omnejd.

Till sist måste jag passa på att berömma den goda laxpuddingen som serverades på Jollen i Långviksmon. Samtidigt måste jag konstatera att det numera är det enda stället det går att köpa en lunch i de båda gamla kommunerna Björna och Trehörningsjö om jag inte förbeställt.

Trevlig Alliansträff

I går hade vi trevligt besök av alliansen i Skellefteå. För att få lite extra spänning kombinerades politiska funderingar med elitishockey. Det var nog fler än jag som såg fram emot matchen med stor spänning. Ett MoDo som tänt till på slutet och ett Skellefteå som gått som tåget hela tiden.

Helt klart var våra gäster imponerade av arenan och antydde att deras egen lada, den kallas så, inte kommer upp i vår klass. Det blev en välregierad tillställning där både vi och våra gäster kastades mellan hopp och förtvivlan. Även jag gillar gästfrihet så har jag inga bekymmer med att våra gäster bara fick åka hem med en poäng. Att det sedan blev centerpartiets företrädare i Skellefteå som tog hem spelpotten, trots att hon inte är någon expert på hockey, får jag leva med. Hennes kommentar talar för sig själv. "Ni spelar bra musik i alla fall".